Begagnade bilar säljer slut skanderar det i pressen. Jaha. Tycker det finns ett bra utbud. Gör en sökning och kolla så får du se. Men visst, bilhandlarbranschen måste ju oxå ha sin mediaplats. Men på ett halvår har begagnatparken halverats hos handlarna! Ja, det är väl superbra. Bort med skiten bara. Bort med den gamla bilparken. Nej just det…hm…då kommer den ju ut på vägarna igen. Ja ja. Eller skiten förresten. Finns en märkt för fladderöra och fluffstussen. Å det är inte bara nåt jag tror. Nåt jag vet. Men leker man med halslänkar lär det bli svårare, om inte omöjligt.
Förresten så tror jag det är fladderörats dag idag. Men det är ingen jag vet. Det är nåt jag tror.
Ibland har vi så svårt att se det uppenbara. Ibland är vi så jävla blinda. Ibland ser vi klart och tydligt, utan tveksamheter. Frågan är bara vad vi ser med? Å svaret är lika tvetydigt som frågan. Vi ser olika, även för oss själva.
Vad ska jag gå efter? Känsla? Egentligen är allt en illusion. Du går efter det du alltid går efter, sen kan vi kalla det känsla, förnuft, mage, hjärta, hjärna, whatever. Men i vissa lägen behöver det inte vara otydligt, för vem räddar du av två som fallit medvetslösa i vattnet? Å nu pratar vi inte om hundar och bäbisar…
Ta bort all fernissa, all yta, allt som förblindar. Vem räddar du? Å nu menar vi verkligen situation där det handlar om liv eller död. Det är allt du behöver svara på. Du kan bara rädda en. Den andre förlorar du. För alltid. Det är först när vi står inför oåterkallerliga beslut som vi verkligen utmanas. Å det är först då som våra slöjor slås undan. Det är först då vi fattar! It isn’t brain surgery. Men är det lätt? Klart det inte är! Men det är ju själva poängen, å för att låna lite ord åt en populariserad död president: ”We choose to go to the moon. We choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard…”.
Because they are hard…
Några ledord på vägen:
There will always be a bigger fish.
Har du valt utifrån det utbud som fanns tillgängligt vid stunden så har du förmodligen bara gjort ett val för att stilla din hunger. Se till ditt val. Är det ett val eller är det nåt som fanns ”tillgängligt”?
Hur ska jag kunna skriva när min svamphjärna befinner sig i svullet tillstånd? Känns som jag skulle behöva en vätskespruta rakt in under huden och fettlagret. Vidunderligt ändå, för jag kan inte sluta älska…
How the fuck can I keep her safe from harm!? Gränser för hjärtat kanske är lika oändligt frånvarande som universums utsträckningar… Fladderörat saknas även…
En mycket god vän ringde till mig igår och sa att hon var gravid.
Nej, det var inte ett sådant samtal! Inte ett samtal om faderskap. Vet nog hur du tänker. Förutom den uppenbara anledningen till att det inte var faderskapssamtal (blommor och bin och sånt) så är det även klara svårigheter i tid och rum. Bor långt ifrån varandra och inte setts på ett bra tag. I och för sig, det hade varit galet kul om det var ett ”du ska bli pappa samtal” eftersom det skulle få Marias bebådelse (check your knowledge in religion) att framstå som rena orgien och lika självklar som att alla ungkarlar är ogifta (check your logical knowledge). Det skulle även innebära avståndsverkan (check your newtonian knowledge) och att mänsklig befruktelse have gone airborne (check your biological knowledge).
Influensatider. Alla tider är influensatider. Dags igen, nytt namn, kanske en ny stam. Får veta via redaktionen på Krisinformation.se att WHO har bytt namn på influensan igen: The (H1N1) 2009 pandemic. Å med ”influensan” menar vi givetvis svininfluensan, den nya influensan, novel influenza, h1n1, you name it. Jag hoppas att svenska myndigheter – Socialstyrelsen och Smittskyddsinstituet är det väl som slår sina kloka ihop – kommer med en något bättre över- och namnsättning än förra vändan (”den nya influensan”).
Å så slänger vi in lite vaccinationshysteri, rubriksättare på kvällstidningar, faktaförvirring och nyhetstorka. Själv måste jag jobba om det ”slår till” ordentligt. Inte för dess pandemiska spridning utan för dess desinformativa och samhällskommunikativa spridning… Blir ju kul. E ju lite funny att samhällsapparaten och det kollektiva beteendet inte går igång varje år, med tanke på att våra vanliga former av influensa tar död på mångt fler än denna svinvariant. Men vi är liksom ”fine with that”. För att inte prata om alkohol, fetma och ohälsa, hjärt-kärl, trafik, testikelcancer….som är de stora dödspatrullerna.
Men du är det inte. Finns rädslor och konspirationer a orwellska proportioner. Men nej, Google tar inte över världen. Det som är det mest märkliga när det gäller konspirationsteorier kring Google och liknande är att förespråkare säkerligen utan betänkligheter sitter och filar på dessa i Microsoftmiljö. A bit naive I think!
Men visst, klart man gillar Googles finstilta i att de säger sig äga rätten att hantera allt ditt material i all evighet, true story, och sprida, mångfaldiga och allt möjligt. Men…och här faller de flesta konspiteorier – enligt vilken jurisdiktion? Vi har ingen dömande eller lagstiftande instans för världen, även om vi ofta tror det.
Så var hellre rädd för Microsoft, Cisco, Apple, SAP eller andra extremt inbundna ”system”. Google är fattigt på ägande, däremot högt värderat. Å Google är du, Google bygger på din medverkan, Googles produktsviter byggs av dig, Googles framgång byggs av dig. Å eftersom du och jag är mänskliga har vi ibland fel, gör fel men kan anpassa oss till nya miljöer. Så Google har ibland fel, gör fel, men anpassar sig. Det gör inte de övriga nämnda här. De försöker äga dig.
Förutom ett inlägg i maj förra året så slutade jag att blogga här i augusti 2007. Vet inte varför men energin bara rann ur mig, bloggmässigt. Bloggmässigt här i alla fall. Sammanföll även med tanken att flytta bloggen till egen domän och det är inget som hindrar. Drog in WordPress på eget men sen..varför skulle jag. Hade väl gått in i bloggväggen. Sen är det lite av skomakarens barn tror jag, med inslag av ”there’s nothing new under the sun”. Självförmätet.
Eller så är det uttryck för att saker skalar ner. Min bärbara blir mindre och mindre, jag orkar inte med långa sms, mina mejl väntar på Google Wave , webbarna byggs mer och mer av webparts, widgets, mashups, flöden och mikrotwittrandet a la 14o tecken känns inte helt fel. Kommunicerar hellre än informerar. Det här inlägget, det andra sedan långt uppehåll, känns inte helt utan smärta i skrivkrampsjälen.
Har nu varit i valet och kvalet om jag ska skaffa en netbook. På nåt sätt inbillar jag mig att den ska frisätta tid, inspiration och resurser för att bli mer skrivande och socialt webbnärvarande. Har inte ”hunnit” under nåt år nu, vilket i sig är bad excuse, att vara intressanta sociala sfärer på nätet, skriva mer, osv…
Men då tänker jag…aha..en liten dator med mobil närvaro och med en djävulsk batteritid! Där har jag lösningen! Sure…
Å varför skulle inte min 13′3 tums bärbara funka!? Suck…
Samsung NC10 eller Acer Aspire One D250 eller 531? Det tråkiga och det som känns lite meningslöst är ju att dessa smådatorer spottas ut från tillverkare och de står inför brytpunkt att antingen försvinna eller gå upp i 12′tumsskiktet. Å då har syftet försvunnet med dem… Sen är de ju SÅ lika. Samsung väljer jag ju för batteritiden, formen (även med batteri), skärmen (är matt och funkar därför UTOMHUS!), tangentbord och rating. Acer för storlek, är nyare, billigare, fixat till pekplatta och uppgraderat batteritid.
Finns även koppling till den digitala staten. Personligen tycker jag stora delar av statlig förvaltning och de som där i jobbar mycket på resande fot, utanför Sverige, skapar och nätverkar, osv borde få varsin netbook och koppla hela domänen mot Google eller liknande. Hantera all dokumenthantering, e-post, IM, projekt osv via webbgränssnittet. Som det är nu sitter staten i käftarna på Microsoft och inbundenhet…
TV-programmet Sverige hade ett inslag redan i våras om ”Det sanna Sverige”, Magnus Eriksson och Jesper Lewéns webb- och resprojekt att med digitalkameran fånga det riktiga, avskalade, oretuscherade, offentliga miljö-Sverige. Såg att SVT hade herrarna i morgonsoffan i dag.
Det är ju så rätt! Det bebodda Sverige är betongfult. Domuskyrkor, outnyttjade fontänområden, bänkplatser där ingen sitter, skitiga gamla industriområden, ABC-strukturer, osv. Åk tvärs genom Sverige och kolla. Bostadsområden som håller på att förfalla, så kallade gemensamhetsutrymmen där maskrosorna regerar, rostiga stålkonstruktioner för att hålla upp ledningar.
Det sanna Sverige kan skapa fantastiska dokument över vår samtid. Var bara uppmärksam på att urvalet lätt kan skapa en uppfattning om normalitet…
Way out West blev lyckat. Såväl medialt och publikt som upplevelsemässigt personligen. Vi hängde där bara under fredagen, men vad gör väl det. Målet var ju den lille och de hoppande barbröstade kompisarna kring honom. Förutom Manu även lite Salem, såg Hello Saferide och Laleh, hisslyssnade på Albert Hammond (sonen alltså) utan att komma undan, tog paus när Hellacopters spelade tre ackord, hoppades Primalskriket skulle sluta och höll öppen linje till avdelning Geriatrik på Sahlgrenska när Pogues stapplade förvirrat omkring. Gick då hem.
Såg sedan i GP att någon Daniel Claeson recenserat Laleh:
Visflum
Vad är det som händer, Laleh? Hur kunde det gå så här illa? Under en halvtimme är det så fladdrigt, flummigt, underligt, ja till och med riktigt dåligt, att man verkligen börjar undra. Hon koncentrerar sig på sin visådra, men lyckas slarva bort enkelheten. Mycket beroende på att hon har estetklass 2A från gymnasiet som kompband, ett gäng som hellre spelar stråke på ståbas än gör vettiga komp och arrangemang. Något som visar sig extra tydligt när hitsen mot slutet äntligen kommer. I hopplöst tama och bortkastade versioner. En dunderflopp.
Jag kan inte än att stilla undra att DC gjort en Hallert. Var verkligen Daniel Claeson där? Nå redaktionen på GP. Har ni verkligen kollat att herr Claeson var på WoW och såg Laleh? Ett tips kanske. Läs recensionen igen. Å läs den. Läs faktadetaljer och fråga er sen. Var Daniel Claeson och såg Lalehs framträdande? Eller fick han det berättat för sig av annan närvarande…
Någon Daniel Claeson har annars recenserat sig själv i sitt eget musicerande. Ja, sa jag inte det. Någon DC är själv artist! Eller…var….eller trodde sig vara. Fidget. Nån som minns? Kanske varit full på nån Nationshåla vid ett svenskt universitet under 90-talet och glömt bort dom? Nåja, på tal om estetklass, här finns ett smakprov på Claesons egen klass. Gissningsvis mycket bättre än Laleh tycker han nog själv. Eller ytterligare en dunderflopp?
Kanske det mest märkliga var ändå att hitta sitt paraply när det hela var över. Å i förlängningen var nog ändå sälarna det bästa…och det mest tragiska.
Imorgon, Way out West. En av de lyckliga biljettinnehavarna. Jepp. Nåja. Mest för den kärestas skull. Tydligen Manu Chao som lockar. Å så gött sällskap förstås! Det goda sällskapet håller även med boplats i mer civiliserad form än festivalsörjande tält. Najs.
Å varför gå i lera o sörja när man kan vara på hal is o ha det glatt! Roskilde och Hultsfred är nog döende kassakor.
SvD om festivalklimatets förändringar. DN handlar om samma bekvämlighet.
Ryssland är så sött. Efter att ha försökt ta död på oroliga element i London, har de nu en tid styrt kosan mot Arktis botten. Strategin är glasklar, säkra gas- och oljefyndigheter under havsbotten. Taktiken är slående. Efter ha lyssnat på Eddie Izzard kom herr Putin fram till att det hela ska gå till genom ”the cunning use of flags”!
We stole countries with the cunning use of flags. Just sail around the world and stick a flag in.
”I claim India for Britain!” And they’re going, ”You can’t claim us, we live here! Five hundred million of us!” – ”Do you have a flag?” – ”We don’t need no bloody flag, it’s our country!” – ”No flag, no country! Those are the rules, that…I just made up.”
Är mer i handgripligheterna den här veckan. Råspont, hammare, plåt, vindskivor, plint, regelverk….lägger om tak på garage. Å så finns det rätt så många småhitlers som hänger hos de stora byggvaruhusen i förklädnad av personal.
That aside, mycket gott och kärt sällskap på garagebygget iallafall – såväl inne som ute!
Baklängesfabriker (med tillägg att redan införlivad i design- och produktionscykeln), miljöcertifiering och SOA. Där har ni en gyllene triangel framöver. Trust me. Termodynamiken utmanas i affärsmodellerna. Använd delar igen, tänk lego, bygg utifrån baklängesmodell, kör det som redan funkar, köp från hyllan om det passar, minsta gemensamma nämnare ska utnyttjas, osv. Jajamensan.
Nya tankar? Knappast. Men nya tankar har ingenting med mognad att göra.
SvD uppmärksammar att gubbar rockar fett i sommar med Gessle, Stones och The Police. Medierna i P1 påtalar att när SVT:s flaggskepp Musikbyrån firade sitt 10-årsjubileum var endast en av sex artister kvinnor, och räknar man efter vilka som fått äran att pryda Sveriges främsta musiktidning Sonics omslag är det dubbelt så många män som kvinnor. Å jag råkar se ett Oprah-avsnitt som har manliga casten från filmen Wild Hogs som gäster. Tre gubbar födda på femtitalet och en eftersläntrande Martin Lawrence (född -65) lovsjungs av en Oprah och Oprahpublik helt bestående av kvinnor. Gubbarna John Travolta (född -54), Tim Allen (född -53) och William H Macy (född -50), ja ni har hört det förut – slår sig bort från sina liv med fruar och barn och ger sig ut på resa i med tonårsattribut och träffar kvinnliga ”motspelerskor” med födelsetal 1965, 1968, 1971, osv.
Senaste kommentarer