”A Surface computer is able to recognize physical objects from a paintbrush to a cell phone and allows hands-on, direct control of content such as photos, music and maps. Surface turns an ordinary tabletop into a dynamic surface that provides interaction with all forms of digital content through natural gestures, touch and physical objects. ”
Vid invigningen av den virtuella svenska ambassaden hamnade Carl Bilds avatar mitt i ett blodigt upplopp och fick tillsammans med övrig personal slåss för sina liv. Partisekreterare Schlingmann, för dagen som Blood Elf inom The Horde gjorde plötsliga utfall i sitt Dungeon Set med tillhörande slängkappa. Calle ville inte vara sämre och kastade hej vilt med formler omkring sig. En miss i beräkningen dock att Calle tillhör The Alliance, något som herr Schlingmann sorgligt fick erfara. Ett antal dvärgar, gnomes och night-elves fick upp spåret på Schlingis och gjorde processen kort. Allt inför en häpen massmediakår.
Nej, så gick det inte till. Eftersom det rör sig om Second Life. MEN skulle det inte vara mer underhållande om Svenska Institutet och UD hade placerat Second House of Sweden i World of Warcraft istället! DET hade varit att ”sätta Sverige på kartan” (månadens klyscha). P3-programmet ”Starkt material” har förresten bra förklaring på vad att sätta på kartan innebär.
Ett tips. Om du t ex ska ha ett möte eller presentation om ett visst ämne som du bevakar via ett rss-flöde, eller bloggaktiviteter inom företaget, intranätflöde osv, men där du även vill ha lite hardcopy för deltagarna att fingra och kladda på – gör snabbt en PDF av ditt valda RSS-flöde (Atom lr OPML även).
Ställ in 15 oktober på radering av WM-data, eller åtminstone att skriva över namnet med LogicaCMG. 38 år räckte WM-data. Lite kortare än Malmö FF, lite längre än Malmö FF Dam, men gissningsvis längre än LogicaCMG. I vilket fall, det är skillnad på talspråk och skriftspråk. Får se hur lång tid WM-data ligger kvar i folkmun?
Avgränsningen för vad som menas med ”folk” är avgjord. Den ligger på 1,6 promille. Är du en grupp som utgör minst 1,6 promille så är du ”folk”. Iallafall tycker ComputerSweden det.
Nåja, CS gör oss uppmärksamma på Didier Stevens Google Adwords-kampanj som pågått i sex månader där han via en annons uppmanar ”folk” att klicka på annonsen som uttryckligen säger:
Ser du var annonsen säger? Läs igen.
Enligt Didier så har annonsen visats 259 723 ggr varav det skett 409 klick. Hur många som är mänskliga klick och hur många som är bot-klick framkommer inte men Didier säger :
-I’ve also wondered if the click-throughs came from humans or from programs for click-fraud. I know that Google fights click-fraud in its Adwords program by observing click patterns. There are 416 hits in my logs and 409 clicks reported by Google, I think the 7 missing hits are bots that Google detected.
För dig som är gillar IT-säkerhet och framförallt tankar kring den mjuka sidan (mentalitet, tänkande, rutiner, arbetssätt) av problematiken tillika hårda lösningar hittar bättre saker hos Säkerligen Tänkvärt.
Hos Dagens Media ser du även reaktioner från Maria Ling, marknadskommunikativt ansvarig på SJ. Reaktioner som verkar tyda på en viss okunskap om sitt eget ansvar. ”- Vi tänker byta musik nästa gång den reklamfilmen går, vi kan väl ta en låt från Titanic kanske, eller Waterloo, där det gick åt lite fler, säger Maria Ling.” (med reservation att det är Dagens Media som återspeglar Marias ord) Jag förstår tillfullo kommentaren av Lars i ”Maria, för att vara en bra reklamköpare måste man kunna reklam själv. Inte minst för att agera vid situationer som den här. Dags att gå en kurs..?”.
Det hela är tragiskt med tanke på att det är stora reklamköpare i farten och det är hyllad reklambyrå som står bakom.
Har sett en post om mitt inlägg om SJ:s reklam för biljettlöst åkande och låten I don’t like Mondays som helt verkar ha missat poängen. Men som sig bör. ”Kommunikation” är inte bloggvärldens starka sida. Lätt för misstolkningar.
Bloggen http://sadsmile.blogsome.com/2007/05/18/massakerhyllning/ (en av dessa anonyma) verkar tycka att jag går hårt åt SJ och att reklam inte kan göras för något som hänt före händelsen N, där N är nu, nu, nu, nu, osv. Reklam kan aldrig handla om något som hänt, bara om det som ska hända, enligt Sadsmile. Sen att mitt resonemang borde leda till att alla som överhuvudtaget spelar låten oxå gör reklam för en massaker. Vidare att ”Meningen med en låt i en reklamfilm är knappast att mottagen skall koppla ihop låtens text med produkten, meningen är att man skall känna igen låten och då titta mer noga på reklamen.”. Å sen att det inte handlade om en ”massaker”. Sadsmile tycker inte att Brendas agerande gjort sig förtjänt av detta ord. Samt att jag tydligen glömde ett dödsfall. Sorry, jag glömde rektor Burton Wragg. Sist men inte sämst att jag även hade fel vad gäller hur herr Geldof fick reda på händelsen. Enligt min post när han var på radiostation, enligt Sadsmile när han läste tidning. En sak som är lätt att kolla genom att surfa runt på nätet enligt Sadsmile. Gissar att Sadsmile menar Wikipedia. För egen del litar jag på Boomtown Rats egen webb och deras Mondays FAQ – ”Bob and Fingers were in the USA doing a radio interview. The telex machine relayed a news story..”
Hm, well okej då, inte en massaker i jämförelse även om massaker inte är annat än mord på en större mängd människor vid samma tillfälle. Å andra sidan, samma handling utan tillgång till snabb medicinsk insats skulle förmodligen gett ett högre dödstal än två. Vad gäller att inte kunna göra reklam för något som hänt så finns det dagligen. Där handlar det ofta om värdeskapande reklaminsatser och kommunikativa grepp att t ex göra en köpare nöjd efter köpet. ”Grattis alla Peugeotägare! Ni kör den…osv.”. Mycket vanligt grepp inom reklamvärlden. Sen, det viktigaste, reklam är en form med en ram i syfte att vara reklam. Ingen gör reklam för något om det inte är ämnat som reklam. Dvs, när du spelar I don’t like Mondays så gör du inte reklam. När radiostationer spelar låten gör de inte reklam. När MTV spelar låten gör de inte reklam. Däremot är SJ:s TV-spot om biljettlöst åkande reklam. SJ gör reklam i syfte att kommunicera dels sin tjänst men framförallt sitt varumärke.
Det är detta vad min post handlar om. Å tro mig, låtar i reklam används för att stärka produktens värde och varumärkets goda anspelning. Mycket vanligt idag att många försöker hitta en ny Robin Beck-framgång (Coca Cola, The First Time) och koppla ihop en topplistad låt med en produkt/avsändare/företag/varumärke. Gärna nuförtiden med osignade artister. Där är samspelet med låten, låtens text, låtens historia, låtens framförare och reklamavsändaren extremt viktigt. Att SJ använder en låt som I don’t like Mondays visar att de (gissningsvis KING) inte gjort en god insats i att förstå varumärkesbyggande. Exempelvis fick låten åter aktualitet och mer speltid i samband med Virginia Tech-”massakern”. Så även efter Columbine.
Det är väl få som har missat SJ:s nya kampanj om att åka biljettlöst. Reklamfilmen går hårt nu på våra rörliga mediakanaler. Men jag undrar om SJ är medvetna om vad de kommunicerar? Det hela är mycket märkligt. Morbid reklam och gissningsvis har reklambyrån KING folk som inte ens var födda när låten I don´t like mondays skrevs. Ring till KINGs växel i Sthlm om du förstår vad jag menar. Projektledaren bakom reklamfilmen, Christoffer Ramfors, borde däremot veta.
I reklamfilmen så visas scener där en trött man sitter i vänthall och väntar på tåget, går till perrongen, gäspar, stiger på, sitter, gäspar, konduktör ber om biljett, trött man hittar inte biljet för väskan står kvar på perrongen. Å allt detta till Boomtown Rats låt ”I don’t like mondays”. Som att den låten skulle ha med trötta måndagar att göra!
Låten i fråga är starkt förknippad med dess text och varför Bob Geldof skrev den. Å tro mig, SJ, den handlar inte om trötta måndagar!
Under en tour i USA 1979 var Boomtown Rats på en radiostation när nyheten om Brenda Ann Spencer bröt sändningen. Brenda, en 16-åring, som tog sitt nya gevär (present från hennes far), gick över gatan till Cleveland Elementary School i San Diego, och sköt ner åtta elever och en polis, skadade dessa allvarligt, och dödade en vaktmästare. Vid första kommentarer från henne om varför hon gjorde det lär hon ha uttalat: ”I don’t like Mondays”. This livens up the day.” Hon sa även: ”I had no reason for it, and it was just a lot of fun,” ”It was just like shooting ducks in a pond,” and ”(the children) looked like a herd of cows standing around, it was really easy pickings.”. Bob Geldof tog sen den frasen ”I don’t like mondays” som titel och skrev låten som HANDLAR om incidenten.
Några textrader:
”The silicon chip inside her head
Gets switched to overload.
And nobody’s gonna go to school today,
She’s going to make them stay at home.
[...]All the playing’s stopped in the playground now
She wants to play with her toys a while.
And school’s out early and soon we’ll be learning
And the lesson today is how to die.”
Så snälla, kan nån berätta för mig vad dessa textrader har med att åka biljettlöst!? Bland det märkligaste jag sett i mediakommunikation. Som reklamfilm är den ett skolexempel på hur det inte ska gå till, där det visuella språket, varumärket, meddelandet och ljudmattan inte alls är synkade i symbolik. Det hela är sjukt. Jag har sökt Maria Ling, chef för marknadskommunikation på SJ, för en kommentar men inte lyckats än. Mer kommer i ämnet.
Var på konferens i veckan. Den tredje i ordningen kring Framtidens Arenor, ett projekt inom AMFI (Arenor Med Förstärkt Innehåll).Tanken med AMFI är att med hjälp av ny teknik utveckla tjänster och produkter för framtidens arenor, med fokus på arenor för sport-, kultur- och handel. Eftersom Compare är samarbetspartner så klingade det bra att vara där. Flertalet schyssta föreläsare med inspirerande berättelser.
”Jag har nog rest längst. 200 km norr om Polcirkeln, där startade jag igår.” Yngve Bergqvist, mannen bakom det berömda Icehotel Jukkasjärvi, intog scenen och gav en mycket uppskattad inblick i Torneälvdalens värld och gav alla åhörare en lektion i inspiration.
Framgången kring Icehotel och Absolut Icebar handlar enligt Yngve om att se potential, att se omvänt. Istället för att se den långa vintern som en nackdel ser Yngve den som en stor möjlighet. Tillgång till absolut rent vatten via Torne Älv och ett fantastiskt byggmaterial i dess is. Vi fick ta del av en historia fylld av idéer, motgångar, Japan, pr-trick och sponsorjakt.
För er som kan dialektal norska: ”Oss ska røske ti de, og send de hemmalt med tårevåte kjåkå.” Vi ska ruska om dig och sända dig hemåt med tårarna rinnande. Eli Blakstad från arrangörs- och utvecklingsföretaget Peer Gynt AS ville få oss att ta med denna tanke hem. Med utgångspunkt i Henrik Ibsens pjäs Peer Gynt ger de årligen välbesökta föreställningar på tre huvudarenor i Gudbrandsdalen, Norge. Friluftscenen vid Gålåvattnet med 2200 platser, Høgfjellscena i Rondane med 5000 platser och dansscenen vid Bergsveinhølen med 600 platser. Sign me up!
Peter Wallin, fd General Manager för Tre Kronor och hockeyproffs i New York Rangers gav ett engagerat föredrag om sponsring och utvecklingen inom idrotten som marknadsarena. Sponsring igår handlade om skyltar, pytt & pilsner och gissa resultat. Peter tycker att det ska handla om nåt annat. Det gäller att paketera upplevelser och se till sin arena som en möjlighet för sponsorföretagen.
Sure, var fler föreläsare och diskussioner. Intressant även ur ett kommunikationsperspektiv. Såväl arenakonceptet som samarbetsformerna mellan konferensaktörerna handlar mycket om förkroppsligande av kommunikation.
Fredrik Wackå skriver om Webby Awards som är en av de äldsta webbutmärkelserna, den elfte i ordningen. Han nämner några kategorier och vinnare som han ser som intressanta.
Jag förstår hans invändning mot Jonathan Nyen men viktigt att påpeka att Jonathan vann i Best Visual Design – Aestethic. Han vann inte Best Visual Design – Function. Han vann även ”bästa användandet av animation eller rörlig grafik” samt ”personlig hemsida”.
Själv ser jag intressant nog att Forsman & Bodenfors varit framgångsrika bland juryn och People Voiceawards. Deras IKEA Dream Kitchen föll i smaken. Att New York Times vinner bloggpriset inom business vet jag inte hur jag ska se. Förstår heller inte riktigt det som är bra med People Voicepriset i samma kategori som gick till Bannerblog.
Min absoluta favorit är bästa sajt inom offentlig sektor – MBTA.com | Official Website for Greater Boston’s Public Transportation System. Känns tillgänglig! Men det mest fantastiska, den går att få i svensk översatt version. Helt galet.
Snubbla måste vara tillgängligt. Fantastiskt.
Förresten, för er som är intresserade av Medborgarmedier, bloggar och journalistik och vill höra Fredrik Wackå samt är nära Karlstad – på torsdag hålls ett dagslångt seminarium vid Karlstads universitet med just Fredrik Wackå och Lotta Holmström från Aftonbladet.se.
Senaste kommentarer