All IT handlar om att bevara minnen över tid och rum, även om det bara handlar om nåt så tråkigt som överföring av signaldata. Det är samma idé som våra språk och skrivtecken bygger på, allt från lertavlor med kilskrift i Mesopotamien, till arkiv, museer, bibliotek, dokument, tidningar, databaser, hemsidor, sökmotorgenerering, affärssystem, osv. Utan dessa ”minnesinstitutioner” har vi ett minneslöst sammhälle. När det gäller IT (digitalt till sin natur) så är minnet nästan helt kopplat till minnesbäraren. Enkelt analogt exempel är boken, där minnet är innehållet (det skrivna ordet) och minnesbäraren är den fysiska boken. Skulle vi bara lita på våra egna inre tankar och minnen så skulle vi inte ha ett minnesbärande samhälle. Att binda minnet är förutsättningen för att vi överhuvudtaget ska ha ett samhälle. Nu är det ju populärt att överföra sina fysiska och analoga minnen till digital form. Överför VHS till DVD, scanna in gamla arkivdokument, överför din LP till hårddisken, håll dokumentation helt digitalt, osv. Inte så svårt att fatta varför heller, finns ju klara fördelar. Men, som minnesbärare och samhällsminnen är det förrädiskt eftersom det digitala är så beroende av minnesbäraren. Försök öppna ett gammalt ClarisWorksdokument i en ny PC få förstår du vad jag menar. Ta en gammal LP och sätt den i rörelse, håll en vanlig nål med en pappersstrut och du kommer faktiskt höra vad som är minnesbevarat på Lpn. Å andra sidan, what 2 do? Between a rock and a hard place…
Arkiverat i:Politik och IT
