lördag, september 30, 2006 • 18:10
Han är så fin, den där Richard Branson. Oh sorry! Sir Richard Branson menar jag. Vem minns inte hans galna ballongflygningar runt
jorden, med en svensk Passepartout i bagaget. Till skillnad från Vernes Phileas Fogg fick han däremot inte rädda en prinsessa från en ond indisk maharaja. Denna cola-, skivbolags- och tågmagnat är nu även Flash Gordon i 2000-talstappning. Ni har väl inte missat Space Ship One. Nu är snart uppföljaren klar och inte bara en, Branson har kalkylerat för fem rymdskepp och två moderskepp. Sex passagerare och två piloter per grunka. Bara sen att hosta upp dryga 1,5 millar så är en plats förberedd för dig. 
Konsortiet bakom, rymdturismbolaget, är Virgin Galactic…jag menar, borde det inte heta Galactic Virgin. Ett namn mer passande tycker jag. Feast your eyes on www.virgingalactic.com!
Andra bloggar om: rymden, virgin, branson, space
Arkiverat i:Medialandskapet
fredag, september 29, 2006 • 13:25
Jag blir inte riktigt nöjd med utseendet på min blogg. Teman som erbjuds känns inte helt rätt, CSS-tillägg kostar slantar (hur viktigt kan det vara liksom) och jag kan inte driva WordPress från egen domän eftersom min egen har”fel” plattform. Way 2 go open-source… Visst, min domän har bloggkapacitet via webbhotellet, men den tjänsten är något begränsad i funktioner. What 2 do…
Andra bloggar om: blogg, bloggteman, themes, WordPress
Arkiverat i:Blogg
torsdag, september 28, 2006 • 19:14
Fredrick Federley vill bli medieminister. Du läste rätt, medieminister.
Ja jäklar…
”Jag erbjuder därför Fredrik Reinfeldt mina tjänster och idéer som medieminister. Som första åtgärd skulle jag sälja ut Sveriges Radio och Sveriges Television.” Ur Resume 28 september 2006.
Märkligt, jag visste inte att en minister själv kan sälja ut statens olika ägda och semiägda företag. Kanske i Fredricks värld..
Andra bloggar om: federley, minister, medie, media
Arkiverat i:Medialandskapet
Har ni oxå undrat varför de flesta ledande politikerna hellre vill synas i lekprogram som Extra Extra, Ett herrans Liv på 5:an, TimeOut osv. Säg Ja! Speciellt inför en valrörelse, eller under. Medvetet undviker de mer granskande journalister och deras agendor. Pågår ju t ex en diskussion kring Uppdrag Gransknings oförmåga att locka till sig GP och Reinfeldten innan valet. Snarlikt detta är debaklet kring apatiska flyktingbarn, Gellert Tamas reportage i Uppdrag Granskning, och Barbro Holmbergs ovilja att ställa upp på intervju.
Två saker.
Att de inte vill granskas och istället leka är nog ren valstrategi. Politisk makt och valstrategi handlar ofta om att sätta en agenda (högerblocket lyckades med att sätta den först – arbetsmarknad osv) samt att se till att framstå som de rätta ledarna. Det realpolitiska innehållet har mindre betydelse när du ska vinna den moderna rösten i ett val.
Alliansblocket hade förstått det, de hade lärt sig av Blair, lärt sig av den oranga revolutionen i Ukraina, lärt sig av situation i Italien, lärt sig av PR-byrån Hill & Knowlton. De behövde aldrig pusha på vad de vill göra, utan mer att de vill göra, och att just de är personerna att göra det. GP trodde att han var en statsman, en snedvriden patriarkal gestalt med en nedvärderande attityd.
Barbro Holmbergs ovilja att ställa upp på intervju är istället intressant på ett annat plan. Här är det uttryck från politikern att de inte litar på journalisterna, att journalisterna själva har en drivande agenda. Politikern vill ju själv sätta agendan. Det roliga (eller hur man vill se det) är att Barbro och hennes gäng har en poäng när hon var villig att ställa upp på intervju om Uppdrag lovade att sända hela intervjun oredigerad!
Här har vi det igen, slitningen mellan broadcasting med sändarmakt och ett uttryck för att ha en mottagarmakt. Visst, av utrymmesskäl och kommunikativa anledningar är det självklart att saker redigeras. Men idag har vi stora möjligheter att låta allt oredigerat vara tillgängligt för lyssnaren, TV-tittaren, för de som vill. Gör det tillgängligt via webben, podcast, eller liknande. Låt mottagaren vara med att styra sin egen utsatthet för broadcasting. Lösningen kanske finns i DMB – Digital Multimedia Broadcasting. Olika medier passar för olika sätt att hantera innehållet. TV är mer strikt broadcasting, därför mer behov av redigering. Webb, podcast, rss-flöden osv är det inte. Så varför inte låta det oredigerade finnas tillgängligt i ”samsändande” kanaler.
Andra bloggar om: broadcast, politik, politiker, DMB
Arkiverat i:Medialandskapet
onsdag, september 27, 2006 • 19:17
tisdag, september 26, 2006 • 23:05
Som bärare av informatörens mantel borde jag väl ta upp Leijongate, spionskandalen, eller vad man nu vill kalla det. Det handlar ju om kommunikation, information, press- och krishantering. Men finns bättre bloggar som tar upp det.
Det jag kan säga är att Folkpartiets krishanterare tydligen glömt den nya tidens vinnande krishanteringsknep – den offentliga avbönen. Enklaste sak i världen idag att göra damagecontrol vid en uppkommen kris i Sverige. Det spelar mindre roll vad som hänt och hur det har skötts. Det som spelar roll är hur ledsen och ångerfull personen/personerna är, att avbönen sker direkt när skandal uppdagats, att det lovas krafttag och ”gå på djupet”, gärna bjuda in oberoende kommissioner och granskare. Se till och häng ut dig direkt i media, bär hundhuvudet, be om ursäkt och samtidigt välkomna drevet. En kakbit!
Ha för allt i världen inte en undflyende haka! Se på Lars Danielsson…
Andra bloggar om: leijongate, spionskandalen
Arkiverat i:Medialandskapet
måndag, september 25, 2006 • 11:54
Ja, varför använder så få vårt nya ”state-of-the-art” intranät? Det är ju så tilltalande och tekniskt finurligt!
Förmodligen inga ovanliga frågor hos intranätledningen och de drivande. Men istället för att se till den egna uppfattningen, hur står det till med ”organisationens mottaglighet”, eller organizational readiness?
- Störs det dagliga arbetet om intranätet inte fungerar? I så fall, hur stor blir störningen?
- Finns det statistiska uppgifter på andel inloggade per dag, per vecka, osv?
- Använder ledningen intranätet och nämner det ofta som platsen för kommunikation och samarbete?
- Är intranätet nåt som är prioriterat i introduktionen av nyanställda?
- Vilka är intranätets eldsjälar? Sitter de på ”rätt” positioner i organisationen?
- Lever det sitt eget liv eller argumentaras det från ledningen, så kallad intern marknadsföring?
- Följer intranätet informations- och kommunikationsflöden den organisatoriska strukturen, eller följer de arbetsuppgifter och arbetshändelser?
Svaren på dessa frågor pekar på om organisationen är redo eller inte. Är den inte det spelar det mindre roll om intranätet anses suveränt och ”det bästa som kan fås för pengar”. Jag var i samtal med ansvarig för intranätet vid Sigtuna kommun för ett tag sedan. Deras strategi för deras upphottade och nyligen införda intranät var att ”låta det vara” och på nåt sätt ”hoppas” att folk använder det. Lycka till…
Annat bra blogginlägg om detta, se 10 steg till en bättre portal.
Andra bloggar om: intranät
Arkiverat i:Intranät
söndag, september 24, 2006 • 23:22
Märkligt, det EU-direktiv som blivit så framträdande när gäller upphovsrättsfrågor i den digitala världen, var särskilt drivet av en fransk EU-parlamentariker vid namn Janelly Fortou. Vad är för märkligt med det? Jo, hon är gift med Vivendi Internationals VD. Vivendi, ett av världens största medieföretag…
Arkiverat i:Medialandskapet, Politik och IT
lördag, september 23, 2006 • 15:58
För er som kommer ihåg så för två år sedan rasade 16 aktörer inom mediabranschen i debattsida på DN mot piratkopiering (26 aug 2004). De rasade att Sverige var värst i Europa och att pengar gick förlorade! Paradoxalt nog var det näringslivsaktörer som höjde rösten och menade att STATEN förlorade 500 miljoner i moms på bara filmnedladdningen. Alltså, näringslivet agiterar för Storebror och är orolig för statens uteblivna skatteintäkter! Låter det trovärdigt… Mer troligt en bransch som stelbent hållit fast i gamla affärsmodeller i stort utan förankring i den mediekonsumtion och teknikutveckling som råder.
Första regeln inom all näringsverksamhet; antingen har du en produkt/tjänst som konsumenten är villig att betala för, eller så har du det inte. Att försöka dölja sin oförmåga att förändras med marknaden i retorik över stöld och förkärlek för staten börjar bli smått patetisk.
Låt det inte ta lika många år för den producerande mediabranschen att erkänna digitalitet och nya konsumtionsmönster som för katolska kyrkan att officiellt erkänna den galileiska världsbilden (över 300 år)
. Det handlar mer om stora mediakoncerner som sitter fast i gigantiska utgifter eftersom de följer en affärsmodell a´la Britney-effekten och Batman-effekten. TV4s (läs BMGs) storsatsning IDOL är även det ett utmärkt och mycket symboliskt exempel på en missinriktad Britneymodell. Det man försöker skapa (och SKAPA är väsentligt här) är typecastade kopior på ett tio år gammalt ”sista andningen”-koncept där Stora Skivbolagen Inc rönte stor spridningsframgång (obs, inte nödvändigtvis inkomstframgång) med stormediasuperstars som Britney Spears, J Lo, Beyonce och pojkband som Backstreet och N’Sync.
Bolagen har satt sig i en sned gungning där en eller enskilda superstars ges en gigantisk promotionhistoria och där de strävar efter nåt sorts ”there can be only one”-koncept. I samklang med att de även gärna vill ha rotation på hits i radion strävar de mer efter just ”hits” och singelkoncept. Till detta ett pushande för samlingshits a’ la Absolute Music (varför skapa marknad och behov för artistens ”platta”…). Över detta det fantastiska i att kräva 185 kr för en CD, för vad betalar du för egentligen? Inte är det för skapandet, produktions- och distributionskostnad och återförsäljare. Du betalar förmodligen för Britney-effekten och promotionled.
Andra bloggar om: britney, skivbranschen, upphovsrätt, nedladdning
Arkiverat i:Medialandskapet, Politik och IT
onsdag, september 20, 2006 • 17:24
Läste att en stor del av dagens kommunikationssatelliter, som är så viktiga för de globala nätverken, skjuts upp av det ryska företaget Khrunichev med hjälp av ombyggda militära missiler SS-19. Alltså gamla ”hederliga” kärnvapenmissiler!
Arkiverat i:Politik och IT
All IT handlar om att bevara minnen över tid och rum, även om det bara handlar om nåt så tråkigt som överföring av signaldata. Det är samma idé som våra språk och skrivtecken bygger på, allt från lertavlor med kilskrift i Mesopotamien, till arkiv, museer, bibliotek, dokument, tidningar, databaser, hemsidor, sökmotorgenerering, affärssystem, osv. Utan dessa ”minnesinstitutioner” har vi ett minneslöst sammhälle. När det gäller IT (digitalt till sin natur) så är minnet nästan helt kopplat till minnesbäraren. Enkelt analogt exempel är boken, där minnet är innehållet (det skrivna ordet) och minnesbäraren är den fysiska boken. Skulle vi bara lita på våra egna inre tankar och minnen så skulle vi inte ha ett minnesbärande samhälle. Att binda minnet är förutsättningen för att vi överhuvudtaget ska ha ett samhälle. Nu är det ju populärt att överföra sina fysiska och analoga minnen till digital form. Överför VHS till DVD, scanna in gamla arkivdokument, överför din LP till hårddisken, håll dokumentation helt digitalt, osv. Inte så svårt att fatta varför heller, finns ju klara fördelar. Men, som minnesbärare och samhällsminnen är det förrädiskt eftersom det digitala är så beroende av minnesbäraren. Försök öppna ett gammalt ClarisWorksdokument i en ny PC få förstår du vad jag menar. Ta en gammal LP och sätt den i rörelse, håll en vanlig nål med en pappersstrut och du kommer faktiskt höra vad som är minnesbevarat på Lpn. Å andra sidan, what 2 do? Between a rock and a hard place…
Arkiverat i:Politik och IT
Senaste kommentarer